Räddningen för mig är......

Vaknar till ännu en dag, med sol både ute och i sinnet, det är så skönt.

Men vad är det som gör, att jag känner så här, vet faktiskt inte.

Jag tror det är skrivandet, vill tro det i alla fall, vet att det är vargen, som ger mig så mycket lugn!!!

Att vakna upp, utan sug, eller veta, den här dagen kommer bli så stökig, att hälften vore nog, just nu slipper jag det också!!!

Jag får ju frågor om, varför gör du inte 12 steg, är du rädd???

Nej! jag är inte rädd, kanske borde jag göra stegen, men det finns ingen, motivation just nu.

Jag ställde en fråga till en vän, lever du i programmet???

Ja, det gör jag väll?

Gör du?

Nej!! inte som jag ser, i att leva i programmet.

Alltså! för mig är ju det första, då ska ju 12 stegen göras, ha stora boken som en bästa kompis, plus läsa allt som finns, om att leva nykter.

Jag är inte lagd så, har aldrig varit, kommer nog aldrig att bli!!!

Nu är det ju inte programmet det är fel på, utan mig, som inte vill låsa in mig, i ett fack.

Jag är som en blodigel, suger mig fast, där jag ser och hör, vad som hjälper!

Ser att man bara är människa, fast man gör allt som finns, så finns farorna och dikena kvar.

Det är fritt att göra stegen, allt är fritt inom AA, så mötena är något jag håller fast i, som en livboj.

Jag tror att räddningen för mig är, jag är rätt bra på att lyssna, jag är rätt bra på att analysera, vad som är bra för mig, det ser jag som en styrka hos mig.

Men livbojen för mig, är helt klart vargen, vi träffas ju många timmar på dygnet!!!

För att inte låta kaxig, så är jag ju en person, har jag bestämt mig, så är det så, punkt!!!!

Det är bara så!!!

Jag har, och kommer att ha sug, som är på gränsen att driva mig till vansinne, men så här långt har jag klarat mig, det gör mig starkare och starkare!!!!

Men jag vet! nästa gång besten gör sitt försök, kanske jag ramlar ner i fällan, vem vet???

Den här sjukdomen är dödlig, vi som har sjukdomen, slåss mot en fiende, som är LISTIG, FALSK och STARK !

När jag skriver, jag lever inte i programmet, så betyder inte det, att jag tar det här med en klackspark, absolut inte!!!!!

Jag använder mig av bloggen, för att dela, hur jag känner, kanske försöker jag varna er som läser, för den här löska fienden, som alkoholen är!!

Ta idag som ett exempel, Fredag, sol och värme, på många arbetsplatser, kommer frågan upp, hur många hänger med på en öl efter arbetet????

Jag personligen fixade aldrig, en öl efter arbetet!!

Varför säger man en öl, när jag menade tio öl minst???

Grattis till er som fixar en hem öl, efter arbetet!!!

Lika sorgsen är jag, till oss, som det går åt helvete för!!!!

Om tio personer går ut, hur många fixar hem ölen??

Är det sju som fixar ölen, tre som fortsätter???

Låter det för många som fortsätter, eller?

Jag tror det kan vara så här, men vad vet en alkis????

Det som gjort mig stark, är att jag kan säga ett stort NEJ, till att utsätta mig för faror, om jag är i en dipp!!

Mina nio nyktra år, ger mig den styrkan, känner jag mig osäker eller svajig, då går jag inte på ställen, där det finns alkohol.

Den delen av mig, är jag jävligt stolt över!!!

Låt ingen bestämma, vart du ska gå, vad du ska göra, vad du ska dricka!!!!!!

Du äger hela din kropp!!!!!!!

Se till att du får använda alkoholen som en smaksättare, inte som din bästa vän!!!!!!!!