Var inne på USÖ med pappa idag, en rätt så nervig gammal man, som jag hämtade, vid lunchtid idag.
Jag ställer naturligtvis en fantastisk fråga, hur är det i dag då?
Som tur var, hörde han inte frågan från sin klipska son.
När vi kommer in till USÖ, sätter jag pappa på en soffa, med några ruffiga typer, medan jag fixar parkering, trevliga killar det där tyckte pappa, du testade inte att röka på va?
Nej, jag slutade ju röka på 60-talet.
Väl inne i väntrummet, får jag se livets hårda sida, en liten pojk, kom fram och tittade på pappa, han kanske var tre år, skilde 92 år mellan dom, cancern slår blint och brutalt.
Samtidigt klingar det till i telefonen, Sven-Göran Svennis Eriksson är död, cancern tog hans liv.
Så ska pappa in för undersökning, han fick följa med läkaren in själv, så kom jag in när själva undersökningen var klar.
Det snurrar ganska mycket i skallen, hur tar han beskedet, hur tar jag beskedet?
När jag kommer in till läkaren och pappa, säger läkaren till mig, det är prostatacancer, din pappa måste ha haft det här minst 10 år, men vi kommer att försöka stoppa näringen till cancern, i ett första läge, vi kommer att träffas efter Jul, så tar vi ett nytt beslut, beror också på hur din pappa mår, men vill du ställa frågor till oss, så ringer du bara, tveka inte.
Dom här personerna jag fick möta idag, herre jisses vilken personal, det här var lite andra bullar, än vad jag som en sketen alkis får träffa.
Dom tog sig tid, förklarade in i minsta detalj, till och med, utan att jag frågade, sa sköterskan, jag ska tömma katetern åt dig, så blir det lättare för dig!!!!
Tack för att ni tog i mot pappa så fint !!!
Lägg till kommentar
Kommentarer