"Blod,svett och tårar har det kostat mig (& säkert min vän också som är ägaren till den här sidan)att visa,lära och få mig att lyckas komma in här och kunna skriva ett inlägg...Men ingenting är ju omöjligt-och vips så fungerade det.
Kan inte låta bi att skaka på huvudet och samtidigt småle åt min urbota dumhet vad det gäller IT och mycket annat.Det där `mycket annat;påminner om min urbota dumhet att försöka besegra min vidriga best som slukade så många många år av mitt liv.Den vidriga besten är min beroendesjukdom,Alkohol & droger.
Jag förstod inte att det var en sjukdom jag hade,och jag vägrade att ta till mig sjukdomsbegreppet överhuvudtaget...mer än 30 år av mitt liv i drogernas och alkoholens helvete med allt vad det innebär.Men ingenting är omöjligt och att ge upp är aldrig ett alternativ heller.Just idag har jag exakt 4 år,10 månader & 21 dagars oavbruten fulländad nykter och drogfri tid!Vilken frihet och lycka!En dag i taget för min egen skull & utan förbehåll för någonting,DET FUNGERAR!Tacksamhetskänslorna svämmar över mig!Tack till öppenvårdens 12 stegs program och till min sponsor som bankade skiten ur min sjuka egoism,tack till människorna som jag mötte där och även efter.Tack till nyfunnen vänner och en gemenskap av likasinnade och programmet som visade ett helt nytt sätt att leva på-Tack.Utan er hade jag fortfarande krigat mot min sjukdom.Jag hade fortfarande trott på lögnen att jag skulle kunna ta en enda liten dos.eller ett glas vin kanske.Idag vet jag att jag har en kronisk och progressiv sjukdom.Jag kommer aldrig mer att kunna ta ett enda glas,ingen alkohol överhuvudtaget.Inga andra substanser heller som förvrider min hjärna och väcker besten som förfallotid kommer att finnas i mig.Jag brukar tänka att han kan ligga där och slumra bäst han vill-och jag blir inte länge störd eller skraj för det.Men jag vet att om jag inte gör det jag ska och behöver för att hålla min sjukdom i schack,och sträva efter att vara i tillfrisknande-då har jag all anledning i världen att vara skraj.Då kommer helvetet att bryta lös.Han slukar mig med hull och hår,kanske innan jag ens fattat det själv så är jag såld.
Just I dag har jag en önskan och en villighet att vara nykter och drogfri de kommande 24 timmarna,för min egen skull och utan förbehåll för någonting.Jag vet att min högre makt har en plan för mig och att det finns en väl genomtänkt mening med det som sker.Jag vet det,även om jag inte alltid förstår och inte heller förstår tanken med det som sker.Det är förövrigt inte heller min uppgift att reda ut och slösa tid på att lösa det mysteriumet.Jag tar mitt livs viktigaste beslut varje morgon om nåden att få nykter/drogfri frist de kommande 24 timmarna.Min villighet finns att göra det som krävs av mig.och utan minsta tvivel så lägger jag min vilja och mitt liv i händerna på min allra högsta chef.Ingenting annat kan bli lika bra!
Många undrar om inte livet som nykter och drogfri är torrt och tråkigt?Innehållslöst och ensamt?Är gemenskapen en sk sekt eller liknande?Nu när du inte använt på så länge-tror du inte att du skulle kunna dricka ett glas vin till maten då,utan att halka dit?
Jodå det skulle jag såklart kunna göra.Jag kan förövrigt dricka och använda droger hur mycket jag vill nu.Ingen tvingar mig att inte göra det.Men jag vill inte.
Jag vet tack och lov att min sjukdom är föralltid-och jag kan med rak rygg utan att sitta på någon hög häst eller tro/tycka för mycket om mig själv faktiskt säga att idag är jag en tacksam och lycklig nykter alkoholist och drogfri narkoman.
Just detta,gav mig livet tillbaka-och möjligheten att reparera de skador som jag ställt till med.Det ger mig möjligheten att vara en mamma åt mina barn och lite mera duglig unge åt min far...Jag kan göra rätt val idag och vara en bättre människa mot mig själv och alla andra.Det är egentligen oväsentligt vad andra människor anser om mitt liv som nykter och drogfri-men jag är tämligen ganska säker på att vi allihopa kan vara överens om att ingenting i mitt och era liv har blivit sämre i iallafall.!
Min mamma sa ända in spå sin dödsbädd att;-jag älskar livet.
Jag förstår vad hon menade.
Jag älskar också livet.
Tack för ordet och tack min finaste vän för att du inte gav upp bloggisen.Men mitt största tack till att du funnits från dag ett,i ur och skur,trots dina egna motgångar och jävligheter...Jag beundrar din styrka och kraft ska du veta!!!
Våra tankar är viktiga.
Våra erfarenheter kan vara till någon annans hjälp.
Var inte rädd för att fråga eller undra,kritisera,tycka och tänka.
Det är helt okej!
//Jennie.
Tack till Angelikas fika på sandvikstorget i Karlskoga.En stor stjärna till er välvilja att sträcka ut en hand till den som behöver.!
Lägg till kommentar
Kommentarer