Helt plötsligt är det 1:a Advent, det sa bara pang, så är vi mitt i Jul rushen, hur känns det för dig, stress, press, panik???
Jag återkommer till stress, press, panik!!
På bilderna farfar och dotterdotter, bild ett från i går, bild två från fredagen.
Bilder som får mig att släppa en tår, en på slutet av ett långt liv, en dotter mitt i sitt liv, gör mig alldeles varm.
Pappa har nästan aldrig, visat sin kärlek till Malin, som han gjort till Staffan, det var ett stort misstag av honom. men det var hanns val!!
Nu visar ju Malin sin kärlek till honom, och sitt stöd så här i elfte timman, det är otrolig fint!!
För pappa var att visa kärlek till mina barn, hur man var i idrottens värld, typ Fotboll och Tennis, då visade han sin glädje och stolthet.
För Malin blev det här svårt och riktigt tufft, hur fan gör man, med samma efternamn som brorsan som vunnit allt, hur fixar man då pressen, på tennisplanen?
Hon var riktigt bra i tennis, men hade inte vinnarskallen, hon var nöjd med att tävla, men hur går det då, med ett efternamn som betyder vinst??
Hon fick inte spela för att det är roligt, personer runt banan, stod och dömde ut henne, så visar föräldrar i idrottens värld, kärlek till ungarna!!!
Men hon ger sitt efternamn stolthet inom sjukvården, som duktig barnmorska!!!!!
Så Malin har gjort sitt efternamn stort på sitt sätt, Staffan gjort sitt efternamn, stort på sitt sätt, det är enkelt, eller hur??
När det gäller mig, så är det ju som jag skrev i mitten av veckan, barnens oro för mig.
Här är barnen olika, Malin säger precis vad hon tycker, och ställer tuffa frågor, medans Staffan är den tysta, när det gäller tuffa frågor, som innehåller känslor.
Där Malin ställer frågan, rak till mig, Staffan och jag undrar hur du kommer att klara av det här??
Den frågan, får fan pumpen att stanna, hur fan svara jag på den frågan??
Blir ett svar, som jag hatar mest av allt, vet inte??
Det är fan inte lätt, har druckit mig till alkoholism.
Jag har stressat mig till psykisk ohälsa.
Klart det kan gå rakt åt helvete, jag måste ju ge det svaret, annars så ljuger jag ju, för mina barn!!
Jag sa för c:a sju år sedan, när pappa dör, då är mitt liv slut, vi ska ligga i samma grav, pappa, mamma och jag!!
Dom här tankarna finns ju fortfarande, det är min sjuka hjärna, det är bara så!!
1:a Advent i dag, ska upp till graven i kväll, tända ljus, prata med mamma, tala om, hennes man kommer snart, för att stanna för evigt.
Någon jävla stans, finns ju min fara, den är min egen fara, bara min egen!!
Jag tror ju inte på en Gud!
Jag tror inte på ett liv efter detta!!
Jag tror inte på den eviga härligheten!!
Men jag vet, min urna ska ligga, vid mamma och pappa, och det är säkert!!
Hur saker och ting blir, beror helt på mig själv, hålla mig från alkoholen, stress och press!!!
Jag stannar där!
Kanske blev det, för fladdrigt?
Men jag är fladdrig?
Lev i dag, för i morgon, vet du inget av!!
Kram!!
Lägg till kommentar
Kommentarer