Ännu en dag, som den här mannen står i focus, pratade skrattade, för att i nästa ögonblick, prata om, jag vill inte vara kvar, kan du någon gång förstå?
Sedan ställer jag frågan, har du tittat i spegeln, vad gul du är i hyn?
Har du ont någon stans?
Ryggen lite runt ljumsken, men det värsta är, jag kan ju inte gå!!
Men det kunde du ju i går, fast du flög ju inte fram precis, men du knallade ju framåt!
Men på 24 timmar, har han tappat gången, det funkar inte, han kan inte resa sig själv, från sin fåtölj, det rusar neråt med en jävla fart, tufft!!
Efter några timmar, ringer man från avd Ängen, din pappa är på väg till Akuten, vi måste få klarhet i om det har blivit något fel, från sista gången han ramlade.
Du behöver inte komma upp just nu, vi hör av oss, när vi vet, om det är något fel, eller inte!!
Fast den gula hyn, betyder allt annat än positivt, så är jag naturligtvis spänd.
För mitt i allt, ska skranthöjdsvägen tömmas, sambon drömmer om det här, jag själv klämde till att sova hela natten, ren jävla lyx.
Men det är mycket just nu, riktigt tufft!!
Fast att även jag förstår, pappas liv hänger på en skör jävla tråd, så vill jag ändå inte först riktigt, kan vi inte få en Jul till, en sista Jul bara!!!
Troligtvis får vi inte det, kanske inte får en vecka till, en dag i taget, gäller här också!!
Den dagen, som vi går i mot, med en rasande fart, är den dagen jag varit rädd för, hur kommer jag ta den dagen, när pappa ligger där med ögonen slutna, munnen öppen, alldeles kall, då kommer känslorna, annars är det ju något fel!!
I det läget jag är i nu, med stress och press, tömma föräldrahemmet på saker som är rena skiten, men det dyker upp namn på sista hälsningen från grannar, som varit döda i massor av år, personer som vi ungar jävlades med, men också personer som jag fick titta på Vinter OS i färg, hemma fruarnas fortsatte med nybakat!!
Oj, vad dom minnena bränner bakom ögonlocken, alla är dom döda, och begravda, för länge sedan!!!!
Här vill jag byta ut min java kopp, mot ett glas whisky, gå igenom minnena, ramla tillbaka in i ljuva 60-talet, bara för en liten stund!
Men det här tar fruktansvärt hårt, det är som att kriga på flera flanker.
Då menar jag, begravningen nästa vecka, pappas mående, hur det blir med honom, och så mitt jävla beroende, som får besten att visa sig, gång på gång, det är en fruktansvärd kamp!!!
Men jag är nykter, det är jag otroligt stolt över!!
Jag vet!!!!
Jag är inte ensam, det är många där ute, som kämpar mot sin egen jävla best, vlod, svett och tårar, men vi ska klar av det här!!!!!!!
Kram!!!
Lägg till kommentar
Kommentarer