Jag är nykter, helt otroligt!!!!

En liten fin rutin, promenad med vargen, ny mald java, sätter jag mig vid datorn, skriver precis som jag känner, just nu!!

Vaknar med ett helt otroligt sug, hur fan är det möjligt??

Nykter i 9½ år, men suget finns där, som ett jävla hot, hela tiden, varför?

Någon säger, någon tänker säkert, du vet ju varför du har suget kvar, du har ju inte gjort 12 stegs programmet, är det så enkelt?

Men jag som är så duktig, har min fantastiska rutiner, gör det som AA står för, hjälper andra alkoholister, men det fattas alltså en liten detalj, 12 stegs programmet.

Jag har ingen sponsor, jag får inte vara sponsor, är det så enkelt, programmet fattas??

Under mina år, har jag allt gjort 12 stegs programmet, flera gånger om, men på mitt eget vis, så är inte det hållbart?

Har jag gjort min dagliga undersökning?

Ja! den är inbakat i mina dagliga rutiner!

Hur känns det i dag då, är en typisk fråga till mig själv?

När jag är mitt i stormens öga, så är det fan inte lätt att säga, jag är så lycklig, mitt nyktra liv, är precis som jag vill!!!

Då skulle jag ju ljuga, det är just nu ett rent helvete!!!

Någon har sagt till mig, lämna allt i Guds händer, så fixar det sig!!!

Just nu, känner jag bara en olust, för jag har pappas fortsatt liv, i kommunens händer, och det är fan ingen lek, det är precis som att lämna över till djävulen själv!!!

Hur gör man då, själv har jag inget svar, än att jag möter allt aggressivt, det är ju fel!! ( har jag hört )

Håller jag käften, blir jag ju uppäten, nu blir jag ju det i alla fall, på grund av idiotiska manualer!! ( eller inte )

Varför man ska ha ett ärligt svar, typ JA eller NEJ, från någon som antagligen inte förstår frågan?

Ett exempel, som kan leda precis rakt åt helvete, vill du hem, JA! är det så du vill? JA, ska vi då göra så, du får komma hem? JA!

När allt blir verklighet, så har jag rätt, Pappa säger bara när jag pratar med  honom själv, så kommer nästa svar, jag vill ju inte vara här!!!!!!

I dom här allvarliga lägena, är det en jävla tur, att jag är nykter, annars skulle det här bli en större katastrof, än vad det är!!!

Men jag har klart för mig en sak, en detalj som inte många känner till, när jag började ropa på hjälp, det här går fan inte längre, så hände det inte så mycket.

Mycket var det ju pappa, som bromsade utvecklingen i fel riktning, här var det Malin, som gick in, drog i rätt tåtar, som gjorde att det banade väg.

Nu är det ju samma sak med pappa. Malin förstår, jag går på den hårda vägen, kanske är det en bra blandning, eller inte!!!!

Nu är vi inne i ett läge, som kan ta vägen vart som helst, här kan inte den den största tro, hjälpa mig!!!

Malin och Staffan är säkra på en sak, om några år kommer jag att vara lika envis som min pappa!!!

Tack min barn!!!

Som nykter, tycker jag fan inte synd om mig själv!!!

Men om jag skulle korka upp, då skulle jag absolut, sitta med min offer kofta, livet är så svårt för mig!!!

Något som jag inte fixar just nu, är 10:e steget, sluta att döma andra, där sprack det ordentligt!

Till och med min tro på sinnes ro bönen, kan inte ge mig det lugn, som behövs.

Jag tror att fixar jag det här, och det kan ta månader eller år, då kommer jag nog ut starkare, men kan också komma ut som ett jävla nervvrak också!!!!!

Tack för att ni läste, hoppas ni förstod!!!!!

Är man en glad amatör, så är man!!!!!