en omöjlig människas små tankar bara...

en omöjlig människas små tankar bara...jag gillar det där uttrycket*en omöjlig människa*Det får mig att le.

jag känner igen mig själv och om någon i framtiden kommer att be mig beskriva mig själv så kommer det absolut bli SOM EN OMÖJLIG människa!

om någon hade sagt till mig hurdant mitt liv skule bli när jag testade droger för första gången-så hade jag inte trott på dem.Att missbrukare förstör inte bara sig själv men också sina familjer och framtiden...det var sånt som kanske hände andra men inte mig...

jag skulle sköta det snyggt.Jag skulle altid ha kontroll och jag skulle aldrig någonsin använda om jag fick en egen familj och barn.

men det var alltid,ända från från små barnsben någonting som fattades mig...jag var en sökare men visste inte vad jag sökte.

jag sökte febrilt det som fattades mig.

någonting somkunde fylla tomrummet?

jag hittade det-och efter det blev mitt tomrum fyllt av alkohol och amfetamin.

det fyllde mig och även tomrummet.

alkoholen gjorde mig roligare.tuffare.självsäker och fantastisk.och ångesten och oron?bortblåst!

amfetaminet slukade mig med hull och hår omedelbart.Jag var frälst och ville aldrig vara utan.

men jag var fast besluten om att aldrig tappa kontrollen.

det sjuka är att jag hade tappat den för så länge länge sen.

Jag som aldrig skulle ta sprutor.

det blev plötsligt det bästa som fanns.

allting gick åt helvete.

speciellt det där med att ha kontroll och att sköta det på ett snyggt sätt.

och det där med att inte fortsätta om jag fick barn och en egen familj...

allt,precis allt som var mina krav och gränser var bort knarkade.

30 år i skiten...och så otroligt många broar jag brände på vägen .otrygghet och sorgsna små underbara barn...

förkrossade föräldrar och trasiga relationer...allt som är viktigt och fint i livet-allt gick jag miste om/förstörde.

jag gjorde saker som jag alltid kommer att ångra,jag klev över mina gränser gentemot mig själv om och om igen.

det är ett skavsår som alltid kommer att finnas i mig.

jag gjorde allt för att överleva.

det lyckades jag medlat överleva.

Men jag var långt ifrån levande.

Jag var inte välkommen någonstans-vilket jag förstår idag.

den enda jag letade på var mig själv-och jag var en lögn hela jag rakt igenom...

jag förlorade allt.

det var omöjligt för mig att leva utan droger.

och det var omöjligt att leva med dem.

jag blev erbjuden en plats på öppenvårdens 12 stegs program.

det var valfritt att börja-inget tvång.

hux flux  så satt jag där på en stol i en ring i en helt främmande 12 stegs grupp.

jag hatade det.

vågade inte tro på det.

-Du är en alkoholist och narkoman.En beroende person...Och du har en sjukdom.

-Va?

jag hade behandlaren som försökte få mig att säga att jag är sjuk i en sjukdom.

jag vet inte hur långt in i behandlingen som jag kom på mig själv med att anamma och tycka om debatt gå dit.

OCH plötsligt satt jag där i ringen och presenterade mig som sjuk beroende.

Det var exakt där som min resa tillbaka till livet började.

Men det är en lång resa-och jag har aldrig någonsin ångrat en enda nykter och drogfri dag.

Inte en enda gång på exakt 4 år,11 månader och 29 dagar.

oavsett vad hänt eller stått i min väg-aldrig någonsin.

jag har fåt frågan i bland hur fan jag står ut,och mitt svar är enkelt,

jag älskar livet,jag älskar att jag förstår att jag har en progressiv och kronisk sjukdom,och att jag har fått nåden att leva på ett helt annat sätt.

Jag vet att jag är en omöjlig människa,och att mina egenheter är för besvärliga för många-hahaha)Jag är besvärlig att ha att göra med,jag ger inte upp  och jag kommer alltid att kämpa för mig barns väl.

jag kommer aldrig att kräva att bli förlåten och accepterad-det enda jag kan göra är att fortsätta ta väl hand om min sjukdom och låta tillfrisknandet visa vägen.bättre än så kan ingenting bli!

Mvh En omöjlig person som aldrig hade klarat detta utan programmet,och gemenskapen,stödet,och en fantastisk vän (som också är omöjlig på sitt eget vis)))))

Tacksam för alla uppförsbackar och definitivt för allt det fina som kommer när man tagit sig över och förbi.Det är alltid värt det och att ge upp är inget alternativ!//