
Att ta steget in i en okänd värld, med svettpärlor och skakande händer, det är verkligheten.
Det är kanske det tuffaste man går igenom, som människa!!
Att ta det där steget, över en tröskel in genom en dörr, som är så långt från det livet man levt, eller är det inte???
Alla som sitter där, vet hur jag mår, vet vad rädd jag är, hur tungan sitter fast i gommen
Tanken i skallen skallen, skriker spring för helvete spring!!!
Men när personerna välkomnar mig, med sina leenden, så släpper det lite, men det är lite, jag är helt borta, allt snurrar i 180!!
En efter en ramlar in, kan jag har kommit rätt, dom här personerna skrattar och skojar, dricker kaffe med en kaka till, har jag kommit rätt???
Plötsligt säger en person, hej jag heter ........och är alkoholist, alla andra blir tysta, nu är det en helt annan stämning.
Personen frågar, finns det någon som är på sitt första möte???
Jag lyfter upp armen, person säger, då är du den viktigaste person här idag, välkommen!!!!!!
Personen talar om, hur det funkar, sedan kommer nästa fråga är det någon som firar tid???
En person räcker upp armen, 20 år!!!!!!!
Jag får en 24 timmars medalj, så fin, den går runt i gruppen, för att ge styrka och skydd!!!
Sedan är det läsning, något som slår mig är, stämningen är fantastiskt avslappnad, men ändå så laddad!!!
Efter att läsningen är klar, så ger personen som har hand om mötet, förslag på vad våra delningar kan handla om.
En efter en delar, hur man hittade till AA, och välkomnar mig ännu en gång.
När det kommer till mig, så vågar jag inte göra någon delning, säger mitt namn och för första gången alkoholist, jag lyssnar i dag tack!!!
Så var mitt möte första möte, för nio och sex månader sedan!!!!!!
Tack!!!
Lägg till kommentar
Kommentarer