Demonernas afton

Som alkoholist får jag leva med mitt problem, dag in och dag ut, det är bara så.

Jag har min törstiga demon, som är på mig, ska vi inte testa en liten öl bara??

Reklamen som visar killen på bibblan, där det dyker upp en mun i pannan, som vill ha tuggummi, till slut vinner munnen i pannan, det blir en bit tuggummi.

När jag säger till sambon, precis så där känner jag nu, fast då är det alkohol det gäller.

Hon fattar totalt noll.

Du har väll ingen mun i pannan??

Nej, det är nog det som fattas, men min hjärna vill ha mig till att drick alkohol just nu.

Visst efter nio år, har jag arbetat in en spärr, som min demon, inte gillar.

Sträcker jag mig inte den där halvmetern, efter glaset med alkohol, då blåser jag ju, min demon.

Den där munnen i pannan, vet nara en sak, öl är öl, kvittar vad det står på burken eller flaskan, för mig står det min dödsdom.

När jag hör någon som har min sjukdom säga, jag drack två stycken 00 öl i går, det var så otroligt gott, kände ingen skillnad på 00 ölen, och en vanlig öl.

Min tanke bara sparkar bakut, hur fan vågar du chansa?

En tanke jag får också är, är det så viktigt med just öl, fast man har en dödlig sjukdom??

För mig får man dricka precis vad man vill, men dom som chanser är mina vänner, dom som hjälpt mig i svåra lägen, varför ska man hålla på att leka med demonerna???

Själv älskar/älskade jag öl, den var min absolut bästa vän, i otroligt många år, men den höll på att knäcka mig fullständigt.

Så nu är jag där vid den där spärren igen.

Det är en ny upplevelse för mig, att inte ta en öl, fast suget kan skära mig i små bitar, så får ölen vara.

Jag har ju massor att arbeta med, kommer säkert inte att bli klar, innan det är dax att krypa ner i trä fracken.

Men finns viljan, att slåss mot demonerna, hata att förlora slaget, då fixar man det här, men inte ensam.