”Alla elever har rätt att känna sig trygga i skolan och ha studiero i undervisningen. Lärarna ska kunna lägga sin tid på att undervisa, inte hantera ordningsproblem” Så börjar en artikel från utbildningsdepartementet från i fjol (https://www.regeringen.se/artiklar/2023/05/ordning-och-sakerhet-i-skolan/).Kära läsare. Jag är lärare. Aldrig någonsin har jag känt mig så ensam och hjälplös som i dagsläget. I en klass där jag står ensam tillsammans med 30 elever, en resurs 4 timmar under dagen så ska JAG se till att alla barn når de redan högt uppsatt målen. Studiero? Jag vet inte vad det är längre. Senaste veckorna är det enda jag gjort under lektioner att hyscha, skälla och försökt få elever att sitta stilla på sina platser.
I klassen har jag elever som kräver min uppmärksamhet hela tiden, bekräftar jag inte direkt brister det och ett fullskaligt kaos bryter ut. Till en av eleverna har jag vårdnadshavare som stöttar, de själva skulle vilja att det finns en resurs till eleven hela skoldagen. Men nej, det finns inte resurser till det… Bryter en elev ihop har jag snart en handfull till som inte kan hålla ihop det vilket leder till att miljön i klassrummet inte är en miljö där det finns studiero. Jag lovar, jag gör allt i min makt. Jag gör allt jag kan, men bara jag räcker inte till. Jag använder varenda liten del av min kropp, varenda liten del av min hjärna för att försöka lösa alla situationer. Men tyvärr jag räcker inte till. Och jag känner mig så fruktansvärt hjälplös… Elev 1 ropar på hjälp, jag hann inte komma till elevens bänk på 10 sekunder, pennor flyger, stolar slängs, ett skrik i högsta tonart bryter ut. Elev nr 2 blir arg pga kaoset, skriker att elev 1 ska ”hålla käften” springer fram till elev 1 och ska slå till men elev 1 hinner springa undan. Det blir som en katt-och råttalek i klassrummet och där tappade 80% till fokus.
Allt jag vill är ju att alla de där 30 fina eleverna ska lyckas och må bra, men HUR ska jag kunna se till det?
På min arbetsplats möter jag dagligen kollegor i korridoren med tårar. Tårar för att man inte längre vet hur man ska gå tillväga med elever som utmanar, bryter regler, stör ordningen i klassrummet eller (direkt citerat av kollega) ”bryter ner mig psykiskt varje dag”.
”Regeringen har gjort satsningar och vidtagit åtgärder som syftar till att göra skolan till en trygg och säker plats” (ibid).
Min fråga är vilka satsningar man gjort senaste året? Jag tycker mig inte se någon större förändring? Snarare en rejäl FÖRSÄMRING. Vad händer med barnen och klasserna när vi inte sätter in resurser i tid? Och med resurser menar jag inte att vi ska bli fler vuxna i klassrummet. Absolut kan man vara 2 men fler än så gör det inte bättre. Vi måste hitta andra resurser och lösningar så att ALLA elever faktiskt kan få lyckas i skolan och för att kunna ge ALLA elever den trygghet och utbildning som de faktiskt har rätt till. Flera års brist på resurser och andra lösningar har på min arbetsplats lett till att skolan är ett sjunkande skepp där eleverna tror de kan göra precis som de vill och där de äldre barnen tror sig kunna styra skolan.
Snälla politiker, kom och ställ dig i mina skor en dag och berätta för mig hur jag ska utföra mitt uppdrag som står i läroplanen.
/ lärare på låg- och mellanstadie i mellersta delen av Sverige
Lägg till kommentar
Kommentarer